År 1966 råkade jag ut för en bilolycka som förändrade allt! Jag var 14 år.
Jag hade tidigare varit bra på att teckna. Jag hade även varit bra på språk och matematik. Med olyckan försvann allt detta. Borta som genom ett trollslag. Betygen föll och med dem mina möjligheter. Det absolut tråkigast var att även mitt betyg i teckning sjönk. Allt föll även jag. Nu förändrades livet snabbt och åren går. År 1994 tar jag då upp ett försök att börja teckna igen. Det var i samband med en stor livskris. Min livlina blev mina barn och konsten. Utan dem har det sagts att jag inte levt idag!
Det var svårt och är fortfarande svårt att teckna. Jag förlorade förmågan att se i en inre syn saken jag ska måla. Jag brukar säga att det ungefär går att likna med att jorden är rund, men för mig är den platt. Jag har tränat och övat. Det jag tecknar får jag träna in. Gång på gång får jag göra om. Är jag borta för länge från pennan så får jag börja om igen från första början, för det är helt borta ur minnet.
Jag kom på rätt så snabbt i mitt måleri att använda mig av musik. Här behöver man inte se utan bara känna. Och så var det språket! Innan olyckan så var det busenkelt, efter så blev det annat. Jag kan vända på hela meningar. Tappar bort ord .m.m. Det här är också en sak jag har fått lov att öva på. Jag kan få läsa om och rätta många gånger innan det känns rätt.
Det skulle kanske vara roligt för en del att se det första alster jag gjorde när jag började måla och teckna igen. Se och jämföra med det jag gör nu. Det är 20 år emellan. En del kanske tycker att jag borde ha hunnit blivit bättre! Och det tycker även jag till viss del. Jag hade i alla fall önskat det men jag inser min begränsning och måste börja vara överens med mig själv att det duger. Jag har slitit hårt för att komma så här långt som jag gjort. Framförallt så måste jag vara glad åt det jag gör. Att få vara glad när jag målar, skriver och skapar
Tavlan som blev en av mina livlinor. Vi kan väl kalla den för "Olyckan"
Konstriktning symbolism, främst att låta färg och innehåll få ett symboliskt undermedvetet innehåll.
Intressen: Teckning, målning, musik, mystik, det övernaturliga, kultur, natur, foto
Allmänt: Älskade att teckna och måla som barn och tonåring, sen blev det ett uppehåll fram till 1994. Har sedan dess målat under temat "Gudarna Målar och Berättar".
Jag har totalt fastnat vid att måla i olja.
Studier: Bra betyg i bild hela skolgången efter det självlärd.
Kurs i färglära, färgtydning, färgkodning, bildspråket, kroppsspråket.
Motiv: Det blir vad det blir! Mycket symbolik och stundens ingivelse. Jag får mycket inspiration från musiken. För mig går musik och konst hand i hand! - Musik reglerar glädje och kreativitet. Penseln måste vilja vara med och leka. Den ska dansa efter musiken. Därför är det viktigt med rätt musik till den idé man har. Rätt låt ska vara underbar, kännas i hela kroppen, den ska smeka själens strängar på ett visst sätt. Och man bör veta att varje ton har en färg.
Bilden ska själv leta sig fram ur musiken för att sen genom min pensel hamna på min duk. Alltid lika kul att se vad som blir. Vad musiken på sitt förförande sätt lockar fram. Tonerna avgör vilken färg och nyans jag väljer. Färger och ljus påverkar oss inte bara genom ögonen. Färger vibrerar (liksom ljud) med olika frekvens som nästan omärkbart påverkar vårt välbefinnande. Färg och musik har en helande förmåga.
Musik och sång påverkar hjärnan.
Förr trodde man att en skada på hjärnan var permanent. Möjligtvis kunde det bli lite bättre med mediciner. Nu vet forskarna att hjärnan är påverkbar - med rätt stimulans har den förmågan att reparera och bygga upp sig själv igen. Musik är en stark kraft som kan lindra bland annat smärta och ångest.
När vi sjunger eller spelar frigörs så mycket dopamin att det är som att ta piller. Musiken kan alltså ha rena läkemedelseffekter.
Mina tavlor döljer hemligheter. Ser du någon av dem. Du kanske får tänka till, kanske tänka djupt. Men det är bra, det stimulerar själen.
Lite om shamanism och drömmar - The sky is your limit not the roof of the house"
Schamanism, shamanism eller schamanism är en samling tekniker, särskilt vanlig i skriftlösa kulturer.
Utövaren av dessa tekniker kallas för schaman ( oftast översatt till drömmare eller drömfarare )
De använder sig av olika sätt för att sätta sig i kontakt med and/drömvärlden. En del sätt är att med "musik dans och sång" för att underlätta övergången till transtillstånd under vilken resan till ande/drömvärlden företas. Andevärlden/drömvärlden är tidlös.
Shamanen är en person som använder sig själv som kanal för helande och länk till andevärlden.
Shamanismen påtalar vikten av att leva i harmoni med naturen och dess övriga innevånare. en uppfattning är att även materia, som t.e.x "stenar" har en själ och en kraft. Man anser att livet endast kan bli fullkomligt om man lever i harmoni med allt annat på jorden - och i universum.
Det sägs att en shaman måste lida, genomgå transformation för att släppa begränsningarna och öppna sina sinnen. En shaman upplevs ofta som en lite udda person.
Transcendera är att göra gränsöverskridande resor. Det finns något som kallas hypnagoga tillstånd. De inträffar i samband med insomnandet och uppvaknandet.
Då har vänstra hjärnhalvan sänkt sin gard och släppt fram höger hjärnhalva till befälsrummet.
Många trancendenser inträffar just i samband med dessa hypogena tillstånd. Man kan sägas drömma i "vaket" tillstånd, så kallade lucida drömmar.
Det intressanta med lucida drömmar är att man delvis kan styra dem. Man kan alltså delvis bestämma i vilken riktning man ska företaga sina transcendentala utflykter. Men man flyger inte norröver eller västeröver, nej man flyger inåt på djupet, utforskar terra incognita i den egna själen och hjärnan.
"Ensam i tiden som försvann"
Drömmar:
En dröm kan vara ett sätt att gå utanför den kända erfarenhets världen och få antydningar om det okända.
Vi drömmer alla varje natt så vi har allihop någonting som skulle kunna kallas magisk drömmaskin.
Människan kan ofta helt korrekt förutsäga framtiden, inte på grund av några bisarra förmågor, utan med hjälp av information som samlats i nuet. Alla dessa förmågor och ännu fler visar sig i våra drömmar.
Utvidgad perceptionen till en punkt utanför kroppen för att bevittna händelser som kan intygas av andra människor. Detta kallas UKU "utom kroppen upplevelse", men vissa av dessa upplevelser antyder att medvetandet och tiden inte behöver ha en dualistiskt natur ( vara antigen här eller där )
Medvetenhet om att en familjemedlem är i fara eller dör. Släktskapet och kärleken förefaller vara avgörande faktorer för det omedvetnas sätt att fungera.
Teorier av psykologen Carl Gustav Jung
Människan har två medvetande.
1. Det normala medvetandet
2. Det omedvetna, som kan vara utanför kroppen och titta på omgivningarna.
Tidiga försök att förklara "utom kroppen upplevelser" antydde en subtil kropp eller astralkropp som är en dubblering av vårt fysiska och psykisk jag, men som kan gå genom väggar. Det sades vara förbundet med den fysiska kroppen under en "utom kroppen upplevelse " genom en silversträng - en sorts livlina som höll den fysiska kroppen levande. Vad man än föreställer sig att en "utom kroppen upplevelse" är, är det säkert många människor under denna upplevelse inte har någon silversträng, eller inte har någon kropp överhuvudtaget, utan helt enkelt är okroppslig observatör, en färg, eller ett ljud m.m. Personens egna omedvetna jag-begrepp förefaller vara den faktor som avgör formen för ut-ur kroppen-upplevelsen. Om man därför känner sig säker på att man måste färdas till en avlägsen plats, så färdas man under sin ut-ur-kroppen-upplevelse. Om man tror att man omedelbart kan vara där med tankekraft, så hamnar man där.
När väl medvetandet blivit oberoende av kroppen upphör de gränser för tid och rum som kroppen tror sig veta existera. Man kan lätt gå genom väggar, flyga, färdas till eller omedelbart befinna sig på en avlägsen plats och bevittna vad som kan vara, eller verka, fysiskt eller verkligt där.
SJÄLVET
Vårt medvetna Själv eller egot är bara en liten del av helheten, vilket blir uppenbart när vi tänker på hur mycket av våra minnen och erfarenheter vi samtidigt kan hålla aktuella. Självet i Jungs definition är både det vi är medvetna om och den enorma potential som blir omedveten. Självet har inga kända gränser, för vi vet ännu inte vad medvetandet kan åstadkomma, eller vart medvetandet ger sig iväg när det gjort sig lös ur vakenhetens grimma. Helheten av erfarenheten och medvetandet som hela tiden ligger bakom vakenmedvetandet fungerar som en inre ledstjärna, som förutom genom ihågkomma exakta fakta och händelser leder genom intuition, känslor, drömmar eller uppenbarelser - om vi bryr oss om att lyssna!
En egen upplevelse bland många fler!
Branden i Tyresta nationalpark
Tror de flesta kommer ihåg den svårsläkta skogsbranden i Tyresta nationalpark i Haninge år 2007. Det var väldigt märkligt det här som jag nu ska berätta om. Inte alldeles lätt att återge. Men så här var det i alla fall.
Man kunde se branden från andra sidan vattnet. Vi var två som stod på berget och såg det brinna på andra sidan, det brann även vid de två masterna "Nacka masterna". Branden vid Tyresta var svårsläkt, skogen var tät och svårframkomlig och framförallt stor. I vilket fall som helst så drömde jag en natt att jag var i Tyresta skogen. Det rök och brann överallt. Medans jag står där så kommer det en brandman i vild panik springande med elden i hasorna. Jag säger att han inte behöver vara rädd, att jag ska hjälpa honom. Så vi vänder om båda två och motar tillbaka elden. Här slutar drömmen.
Dagen efter kände jag mig trött, tyckte jag hade brandlukt i näsan hela dagen. Väldigt märkligt! Jag och en vän skulle till posten och medans vi stod och väntade i kön så funderade jag på min dröm. Den hade varit så verklig och så nu denna röklukt jag kände hela tiden. Jag tänkte för mig själv -Ge mig ett bevis på att jag var i Tyrestaskogen i natt. Så var det då min tur vid kassan. När jag står där så lyfter kassörskan helt plötsligt på huvudet och börjar sniffa. Så säger hon -Det luktar brandrök! Jag säger att det kanske är jag som luktar eftersom jag röker, men hon säger att det luktar inte så! Hon reser sig upp och frågar kassörskan bredvid sig om hon känner brandröken, men får ett nekande svar.
Vad säger man, vad ska man tro?
