"Målar Guden - i närkontakt med Gud" Den är målad 1994. På den tiden hade jag inte råd att köpa duk utan det blev annat som jag målade på. Den här tavlan är målad med barnens akvarellfärger på en tjock pappskiva. Med tiden fick jag tillgång till gratis masonitskivor. Oljefärg fick jag av nära och kära i present.
Jag har känt efter och funderat på det här med mina tankar, idéer och drömmar om målandet och skrivandet vad det egentligen betyder för mig. Jag har alltid gillat det, men mycket av det blev förstört i min uppväxt! Det var olyckor, förlorad skolgång och med det förlorad inkomst. Och på det förlorat självförtroende. Min chanser att bli det jag ville försvann!
Nu är jag så gammal så nu är det väl snart slut att kriga för en framtid. Skönt på ett sätt!
Jag har målat, haft utställningar och träffat en massa mysiga människor i konstsvängen. Jag älskar verkligen konst! Musik och konst är mitt livselexir. Jag är den jag är och ingen annan!
Jag har skrivit en del och hade någon idé om att skriva och ge ut ett par böcker. Men det blev inte så heller. Jag vill ha dem på ett sätt, men min kunskap och ekonomi tillåter inte det.
Så här får det bli! Jag skriver mina böcker efter min förmåga för mitt eget nöjes skull. För att jag tycker det är kul!
Jag har skrivit barnboken som jag pratat om i flera år. Den är tryckt och klar. Jag har frågat några om hjälp under åren med barnboken men ingen har varit intresserade av att hjälpa mig!
Det hände något viktigt för ett tag sedan och då blev boken klar till slut på bara några få dagar. Inte perfekt men skriven och bort given med gott hjärta och kärlek i en alldeles speciell situation till en alldeles speciell person. En älskad person!
Det blir lika med målningen. För mitt eget nöjes skull! Det ska vara kul och kännas bra i själen!
Tänk vad lätt man glömmer. Man borde inte det! Det är lätt att komma helt galet i livet. För en stund sedan läste jag på baksidan på en av mina tavlor. Den heter " Har man elden så har man kontakt med gudarna". Innebörden kan man ju fundera lite på! Om lågan och gnistan slocknar så har man ju förlorat elden. Det är nog viktigt att hålla liv i lågan.
Vad är det som händer! Vad är det som gör att det blir så här släckt. Jag har till och med slutat att lyssna på musik... musiken som var den första kärleken i mitt liv. Musiken ger så mycket glädje och lycka till själen. Musiken tröstar många gånger. Många gånger ger musiken svar på mina funderingar . Man kan ju även sätta sig i kontakt med gudarna genom musiken. Där satt den!!!
Healing!
När man väljer färger i livet så väljer man oftast de man behöver för sitt välmående. Färger som helar. Färger och musik som helar. Ett oslagbart "par" Konst och musik hand i hand.
Var sitter felet, hur mår jag?
Man kan sätta sig i trans med hjälp av musiken. Det man egentligen gör är att sätta sig i kontakt med högre makter.
Musiken måste vara "min" musik, den musik och låt som jag tycker om och inget annat. Musiken och låten ska kännas rakt in i själ och hjärta, glad, ledsen, sentimental, upprymd o.s.v. spelar ingen roll bara den känns i hela kroppen.
Det här har varit min grej sedan 1994 när jag tog upp målningen igen. Utan musiken förlorar det som blir på tavlan sin själ. Det blir nästan omöjligt att måla utan musik. Penseln vill inte! Det blir inget kul.
Något annat! När glädjen försvann och man hade fått så mycket negativ och ful kritik på hur dålig man var på att måla så blev det till slut några streckgubbar kvar på duken. Mer ville det sig inte. Fast det är glada gubbar! De heter huvudfotingarna. Jag har skrivit bak på tavlan: Avundsjukan dansar omkring! Sen står det så här också: Det vet jag inte om jag vill något mera, att vara barn, fy fan hur det var!
Gör inte det! Ta inte ifrån någon annan lyckan och glädjen!
Sen står det så här:
Sötnosarna Huvudfotingarna önskar God Jul!
