Jag har känt efter och funderat på det här med mina tankar, idéer och drömmar om målandet och skrivandet vad det egentligen betyder för mig. Jag har alltid gillat det, men mycket av det blev förstört i min uppväxt! Det var olyckor, förlorad skolgång och med det förlorad inkomst. Och på det förlorat självförtroende. Min chanser att bli det jag ville försvann!
Nu är jag så gammal så nu är det väl snart slut att kriga för en framtid. Skönt på ett sätt!
Jag har målat, haft utställningar och träffat en massa mysiga människor i konstsvängen. Jag älskar verkligen konst! Musik och konst är mitt livselexir. Jag är den jag är och ingen annan!
Jag har skrivit en del och hade någon idé om att skriva och ge ut ett par böcker. Men det blev inte så heller. Jag vill ha dem på ett sätt, men min kunskap och ekonomi tillåter inte det.
Så här får det bli! Jag skriver mina böcker efter min förmåga för mitt eget nöjes skull. För att jag tycker det är kul!
Jag har skrivit barnboken som jag pratat om i flera år. Den är tryckt och klar. Jag har frågat några om hjälp under åren med barnboken men ingen har varit intresserade av att hjälpa mig!
Det hände något viktigt för ett tag sedan och då blev boken klar till slut på bara några få dagar. Inte perfekt men skriven och bort given med gott hjärta och kärlek i en alldeles speciell situation till en alldeles speciell person. En älskad person!
Det blir lika med målningen. För mitt eget nöjes skull! Det ska vara kul och kännas bra i själen!
Nu måste jag få skriva av mig lite.
Jag är ju ingen ungdom längre så jag tänkte skänka bort lite av den konst jag gjort genom åren. Men jag måste ju påstå att jag fick ett bryskt uppvaknande.
Jag har funnits med på Kulturförvaltningen, Region Stockholm i många år. Ibland söker de konstnärer för uppdrag. Jag har aldrig sökt eftersom jag inte är yrkeskonstnär. Det kom ett mail från dem att de sökte konstnärer för ett uppdrag, sedan kom det ett till att de nu höll på att utse några som ansökt till uppdraget.
Jag hade ju inte gjort det men verkligen önskat att få kladda på de sjukhusväggar som det gällde.
Men jag skickade iväg ett mail i alla fall om att jag skänkte bort fyra av mina tavlor till något annat. Något ställe det behövdes något färggladare på!
Men den gubben gick inte! De tog inte emot gåvor, fanns regler på det utan endast yrkesverksamma konstnärer och det kan jag förstå! Hon gav mig ett tips om att försöka med en vård- eller omsorgsverksamhet på kommunal nivå kanske?
Sagt och gjort! Skrev ett brev till vår egen kommun!
"Mitt hjärta vurmar ju främst för barn. Kan någon få glädje av dessa tavlor så vore de så roligt. Är ni intresserade!? Min tanke är att skänka tavlorna.
Varje tavla mäter ca 125×125 cm" och jag kallar dem för äventyret!
Ett stort livsverk en stor tavla, djävulens snara.
Målad med akryl på duk.
Man kan vända bilden hur som helst men fortfarande är det en ond värld.
Skattkistan
År 1998 ritade jag ihop några figurer och en berättelse till dessa. Allt utgick från en sann upplevelse. Åren har gått och jag har funderat hit och dit hur jag bäst ska dela med mig av min upplevelse. Jag har varit inne på många idéer. Men alla har fallit av någon underlig anledning. Något bromsar upp det hela.
Tiden går och papperen gulnar! Väldigt irriterande..
En tanke smög upp i dag. Måste jag verkligen göra en bok? Spelar det någon roll om jag inte har copyright på det jag skriver, tecknar och målar. Vad vill jag egentligen med min berättelse? Jag tar mig en funderare till!
Den här tavlan håller jag på att fixa med
Skitgrisen och sötnosarna
Det vet jag inte om jag vill något mera! Fy fan hur det var att vara barn!
Så märkligt det blir i dag! Var ner i förrådet tidigare i dag och letade efter tavlor. Hittade en som jag helt glömt bort. Hade inte ens signerat den. Den är målad 2016. Lustigt! Den har namnet "glädjedödare" Vilket sammanträffande just i dag.
Tavlan är nog både abstrakt och symbolisk. Den ser faktiskt lite kall ut och för mig går färgen orange för falska vänner "människor"
Var ut på balkongen och fick lite luft. Det är 10 minus grader. Friskt och skönt!
Den här tavlan har kommit lite på avvägar. Trodde jag hade den uppe men det hade jag inte. Så nu tar jag och lägger upp den! Passar tydligen bra just. Har försökt ta nya foton på mina tavlor under dagen. Hur jag än har gjort så har det inte velat sig. Totalt kört. Jag har tre kameror jag provat. Men nix! Tavlorna vill inte ha någon ny kostym. Jag har tagit andra foton och det är inga problem. Då är det väl något annat då!. Jag ska väl inte göra det jag tänkt! Men det spelar ingen roll! Jag platsar inte där ändå. Vilka som platsar där det bestämmer de som har sidan. Jag förstår på ett sätt, på ett annat sätt inte. Det är väl inte säkert att alla har samma smak som dom! Personligen så gillar jag inte "naket" Jag är inte så förtjust i en massa ansikten heller. Det är urtråkigt! Men inget ont som inte har något gott med sig! Jag har lärt mig något! Men en sak är säker! Precis som det alltid varit så är det en massa skitbra konstnärer som aldrig tar sig fram på grund av att de blir stoppade på vägen. För en massa år sedan så provade jag med liljevalchs konsthall. Herregud! hur kunde jag komma på den idèen. Självklart så kom jag inte med! Men jag såg massor av helt underbara tavlor som lämnades in! Och så var det då dags för att få se dessa fina tavlor. Jag var helt säker på att de var med på utställningen. Inte en enda av dessa fina tavlor fanns med. Det som fanns med gjord mig illa berörd och förbannad. En prick på en tavla. Några streckgubbar som mina treåringar kunnat rita. Ja! så var det en massa annat skit också! Det var hemskt. Jag hörde folk runt mig som tyckte precis likadant. Sen har jag aldrig besökt liljevalchs något mera.
Folk köper tavlor efter signaturen! Spelar ingen roll vad motivet är. Bara det är ett känt namn. Underligt sätt att köpa konst på. Mer pengar på banken.. men ingen som helst glädje över motivet på tavlan. Motivet på tavlan betyder inget.
Jag vill inte bli påtvingad eller ledd till vad jag ska tycka och vad jag ska köpa! Det vill jag verkligen inte! Jag vill välja själv och tycka själv.
Healing!
När man väljer färger i livet så väljer man oftast de man behöver för sitt välmående. Färger som helar. Färger och musik som helar. Ett oslagbart "par" Konst och musik hand i hand.
Var sitter felet, hur mår jag?
Man kan sätta sig i trans med hjälp av musiken. Det man egentligen gör är att sätta sig i kontakt med högre makter.
Musiken måste vara "min" musik, den musik och låt som jag tycker om och inget annat. Musiken och låten ska kännas rakt in i själ och hjärta, glad, ledsen, sentimental, upprymd o.s.v. spelar ingen roll bara den känns i hela kroppen.
Det här har varit min grej sedan 1994 när jag tog upp målningen igen. Utan musiken förlorar det som blir på tavlan sin själ. Det blir nästan omöjligt att måla utan musik. Penseln vill inte! Det blir inget kul.
Något annat! När glädjen försvann och man hade fått så mycket negativ och ful kritik på hur dålig man var på att måla så blev det till slut några streckgubbar kvar på duken. Mer ville det sig inte. Fast det är glada gubbar! De heter huvudfotingarna. Jag har skrivit bak på tavlan: Avundsjukan dansar omkring! Sen står det så här också: Det vet jag inte om jag vill något mera, att vara barn, fy fan hur det var!
Gör inte det! Ta inte ifrån någon annan lyckan och glädjen!
Sen står det så här:
Sötnosarna Huvudfotingarna önskar God Jul!
