Vilka konstiga saker det händer. Jag målade en tavla och så kom det som ett brev på posten! Egendomligt och skumt! Vad är meningen?

För ett bra tag sedan började jag måla på en tavla. Jag la bakgrunden. Sen fick den stå ett tag för att torka och mogna lite grann. Jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta. Bakgrunden blev liggandes lite i skymundan. Man kan skönja himmel, jord och0 vatten. På höger sida kan man se en figur i blått lite suddigt. Man får känslan av en människa som bär på något. Eftersom miljön var som den var runt om så antog jag att det här var en såningsman av något slag. Jag har under tidens gång sprungit över ett par dikter jag tyckt passade in på tavlan. I går blev tavlan färdig. I dag dyker ett vykort upp som ett brev på posten. Men det kom inte den vägen utan jag fick kortet på ett helt annat sätt nu på morgonen. Det som är så skönt är att jag kan bevisa sammanhanget. Att det faktiskt gått den väl jag beskrivit. Jag har vittnen. Då kan man ju undra vad som styr att det blir så här. Vad eller vem vill vad? Man ser tydligt i min tavla och på vykortet att samma budskap finns. Andemeningen är densamma.

Dikter jag tagit upp under tiden jag målat: 

En såningsman av Karlfeldt och "Förklädd gud" av Hjalmar Gullberg.

Det som är målat på vykortet är ett konstverk.
Det påminner om min tavla. Färgerna är desamma och andemeningen också. Ödets nyck eller?
Innan jag fick vykortet så har jag fått informationen och målat den på min tavla.
Hur det går till det övergår mitt förstånd.
Men man kanske inte ska bry sig i det utan bara ta in vad som står i texten på vykortet.

Livet är Guds gåva till dej, vad du gör med livet är din gåva till Gud.

Kollar man på bilden så ska hon nog sätta frön.

Den mindre kvinnan sår eller strör frön. 

Något kommer ju att växa upp bli något av det till slut. Om man nu tittar på min tavla och hur jag tänkt och målat den så är mönstret detsamma. 

Först grunden. Sen målade jag strecken över det rakt ner och det kan man nog se som att man sår eller strör. Sen har tavlan stått och mognat tills jag var på det klara vad jag skulle måla mer. Och det blev ju blommor och lite sånt! 

Jag brukar känna mig riktigt upplyft och pigg när jag har sprungit över någon sådan här hokus Pokus grej. Men idag känner jag mig enbart mycket trött!

Drömmar som blir till dikter och citat

I natt har jag haft en konstig dröm. Jag såg skrivna ark som var vikta som en vikskärm med tre sidor. Den vänstra och högra sidan som var vikta bakåt såg jag inte det skrivna på. Jag bara såg ett sudd. Fast jag visste att det var dikter och verser. Jag läste på den mittersta sidan rakt framför mig. När jag vaknade så kom jag ihåg det absolut sista jag läste. Lite i det undermedvetna visste jag att det jag läst straxt innan handlade om att "skada"  Det jag kom ihåg var:

"Någon har gjort mig illa.

Det var kanske du med din illvilja"

Ordet rasist

Jag har funderat hit och dit var jag ska lägga in den här ramsan som poppade upp i huvudet i går.  Den kom i samband när jag målade så den får vara med här. Den hör nog hit! Ett tråkigt ämne men tar med det i alla fall.

Ordet rasist!
"Ordet rasist är det ordet som kommer att gå till historien som det ord
som använts och missbrukats mest.
Ordet rasist är det ordet som kommer att gå till historien som det ord som ställt
till med mest orätt!"

Såningsmannen + dikt av Karlfeldt "En såningsman" + musik Younger Seinabo Sey

Jag håller på att måla på en tavla. Fast det är inte så roligt just nu. Det kanske beror på att det är sommar och att man hellre vill vara ute. Några bilder på min ofullständiga tavla. Jag tror den ska få heta "såningsmannen" Jag hittade en dikt som kändes fin av Karlfeldt. Tycker den passar in så jag lånar den en stund. Sedan får jag se om tavlan verkligen ska heta så. Nu kommer jag inte ihåg riktigt men från början hade jag någon ide att tavlan skulle heta "I skuggan av"

Så här såg tavlan ut för någon månad sedan.  "I skuggan av..."

Kunde inte bestämma mig för om jag skulle måla något mera.

En såningsman

En såningsman gick ut att så sin säd.

Då drog en pingstvind genom gårdens träd,

den första knarren skrek, och på en kvist

satt göken som en grå evangelist:

Ku ku, just nu!

Din jord skall giva sjuttio för sju.

Och jorden, lucker efter strida regn

och värmd av sol, tog fröet i sitt hägn,

ty hon var bogen som ett tidigt sto

och längtansfull att bära liv och gro:

Kom, himmelskorn,

Kom, bjugg! Er kraft skall vara såsom torn.

Just denna dag stod skyn av lärkor full.

Det föll en sådd av sång i öppen mull.

Med nya tungor talte asp och al,

och mannen skred som i en banad sal,

i såningsvår, med gärdeglindrets flammor i sitt spår.

Jag hittade den här dikten i dag av Hjalmar Gullberg "Förklädd gud", tyckte den passade så bra till mitt tema "Gudarna målar och berättar"

Hjalmar Gullberg tillhörde den generation diktare som trängdes undan av modernismen men som ännu lever i folksjälen. Jag hittade en dikt av honom som jag gillar "Förklädd Gud" Jag ska försöka skriva av den. Den är rätt så lång men i mitt tycke tänkvärd.

Gullberg föddes innan hans föräldrar var gifta och lämnades till en fosterfamilj, där han växte upp.
Under andra världskriget blev han en av landets mest lästa och älskade poeter.

Förklädd gud

Vem spelar på en pipa

en låt av gryningsluft,

för himmelsk att begripa,

höjd över allt förnuft?

Vem äger lösenorden,

flöjtvisans dolda text?

Vem spelar på jorden

för djur och växt?

Vem är den gode herden

som för sin flock i vall

och som med gräs förser den

och toner av kristall?

Vem går på betesängar

i sommardagens kvalm

och sover bland drängar

på jordisk halm?

II.

Apollon bor i ett tessaliskt stall.

Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:

han sändes från Olympens gudahall,

dömd att försörja sig som dräng ett år.

Det bor en gud i ett tessaliskt stall.

Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.

Längst ner vid bordet är hans sked och skål.

Bland kreatur i ladan är hans bädd.

Han äger intet jordiskt föremål.

I herdekappa går en gud förklädd.

III.

Kring höstlig vaktelds bränder

församlar han frysande får

och sköter med kloka händer

de djur som har sår.

Hans sanna hem är sagan,

hans själ är lyra och dikt.

Dock gör han utan klagan

sin jordiska plikt.

IV.

Välsignelse följer

i gudarnas spår.

Om kappan än döljer

hans gyllne hår,

så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren,

som följa hans takt,

för solen, för skuren

i nyplöjd trakt,

där döden förlorar sin makt.

V.

Husbonden må vi prisa säll,

Tessaliens monark.

När han står upp vid hanegäll,

är han på helgad mark.

För den som bland hans drängar bor

och äter deras mat,

är solens herre, månens bror

och stjärnornas kamrat.

VI.

Vad faller över träden

för silverglans,

vid pipans bröllopskväden

och djurens dans?

Vad är det för ett rike

han kommer från,

han som ej är vår like,

men blott ett lån?

Erinrar han sig, fången

vid äng och vik,

en värld som är förgången,

en glömd musik?

Erinrar han sig lyra

och jungfrukör,

ett liv av helig yra,

som aldrig dör?

VII.

Än vandrar gudar över denna jord.

En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.

Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej lyra eller purpurskrud.

Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:

är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.

Tror du att fåren skulle

beta i morgonglans

på gräsklädd jordisk kulle,

om inte gudar fanns?

Tror du, att våren skulle

binda sin blomsterkrans

på alla dödas kulle,

om inte gudar fanns?

IX.

Bjuder ett mänskoöga

till stilla kärleksfest

oss, kyliga och tröga,

som folk är mest,

lägger som himmelsk läkning

för djupa själasår,

en vän, fri från beräkning,

sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida

sig kring vår plågobädd -

då sitter vid vår sida

en gud förklädd.

Hjalmar Gullberg