LIV
Inte bara människan och djuren har liv. Det finns också andra ting, dessa uppstår ej på det sätt som beskrivs med människan och djuren. Ej heller på det sätt som beskrivs med ädelstenar, utan ur värdelösa ting av det ena eller andra slaget. Med dem kan beroende på deras beskaffenhet och om Gud så vill, antingen gott eller ont åstadkommas. Den insiktsfulles skall se till att alla tingen används för den goda sakens skull.
Nu ska jag sammanfatta och det är ju inte det lättaste eller billigaste. Ett stort kunnande behövs om det ska bli proffsigt. Jag är varken rik, kunnig eller proffsig så jag gör det på mitt sätt, med de medel jag har. Det får duga så!
Här ett litet galet häfte från tankar jag hastigt kladdat ner på lappar. Nu har jag det samlat!
Målad på pannå med oljefärg.
En otroligt häftigt och spännande känsla
"Målar Guden - i närkontakt med Gud" Den är målad 1994. På den tiden hade jag inte råd att köpa duk utan det blev annat som jag målade på. Den här tavlan är målad med barnens akvarellfärger på en tjock pappskiva. Med tiden fick jag tillgång till gratis masonitskivor. Oljefärg fick jag av nära och kära i present.
Jag skrev det här för 10 år sedan och mycket av det är rätt så aktuellt fortfarande. Bok exemplaren jag skulle skriva till mig själv är gjorda!. Annars är allt som vanligt! Jag håller på att avsluta några grejor, sen vet jag inte!
4 jan. 2015
Drömmar om livet
Nu har jag varit på gång i flera dagar till att börja på den barnbok jag så länge tänkt göra. Jag vet inte varför det är så trögt. Allt börjar kännas så banalt. Finns det verkligen någon som vill läsa en gullig bok i dagens Sverige. Allt går ju ut på våld. Filmer, spel och till och med barnböcker finns det våldsinslag i. När jag var liten läste vi Elsa Beskow. Där fick man som barn lära sig att även naturen hade ett liv och en själ. Man fick lära sig att vara rädd om naturen. Det känns faktiskt meningslöst för ingen verkar intresserad av något annat än ondska.
Fast jag ska göra som jag tänkt. Jag ska åtminstone skriva ett exemplar till mig själv.
Sen var det ju den andra boken jag tänkt skriva om min taskiga barndom och ungdom. Länge har jag funderat på att skriva den. Kanske har jag väntat alldeles för länge. Idag skulle jag tro att den boken försvinner i mängden av sådana livsöden. Vad skulle den tillföra. Inget mera än vad andra sådana böcker tillfört. Alltså inget. Folk bryr sig inte. Folk orkar väl inte. Hela världen är väl just nu en enda stor varböld. Det är för mycket, folk orkar inte ta till sig mera.
Kanske just därför jag inte kommer igång med bokskrivandet. Jag orkar inte. Det är meningslöst i den värld vi lever i. Det känns bortkastat. Glädjen finns inte längre.
Hur går det med målningen då. Lika där. Allt blir så gränslöst fult, Jag gömde undan tre tavlor i dag. Så otroligt fula. Är det så min själ omedvetet ser på tillvaron. SÅ FUL. Konstigt. Riktigt så här illa brukar jag inte se på tillvaron. Brukar alltid försöka se ett ljus i tunneln. Det kommer att ordnar sig. Allt kommer att bli bra igen.
Här en tavla jag gjorde för ca 10 år sedan. Då fanns drömmarna och det vackra i tanke och själ fortfarande kvar. I dag är det inte lika fint beställt med tanke och själ. Jag målar ju mycket med symbolik. Hur proffsig tavlan är målad är ju inte det som är det viktiga, utan budskapet i den. Tavlan heter: "En vacker dröm" Fast jag är mycket tveksam på om någon i dag orkar sätta sig in i detta med symbolism. Jag har stött på väldigt få under de år jag målat. Desto roligare när man gör det. Då får man valuta för det ens själ och undermedvetna försöker berätta för betraktaren. Jag målade en annan tavla innan denna som har namnet "Livet är bara en dröm" Och jag hoppas verkligen det, att när drömmen är slut så ser verkligheten mycket vackrare ut.
.jpg)
.jpg)
Jag har känt efter och funderat på det här med mina tankar, idéer och drömmar om målandet och skrivandet vad det egentligen betyder för mig. Jag har alltid gillat det, men mycket av det blev förstört i min uppväxt! Det var olyckor, förlorad skolgång och med det förlorad inkomst. Och på det förlorat självförtroende. Min chanser att bli det jag ville försvann!
Nu är jag så gammal så nu är det väl snart slut att kriga för en framtid. Skönt på ett sätt!
Jag har målat, haft utställningar och träffat en massa mysiga människor i konstsvängen. Jag älskar verkligen konst! Musik och konst är mitt livselexir. Jag är den jag är och ingen annan!
Jag har skrivit en del och hade någon idé om att skriva och ge ut ett par böcker. Men det blev inte så heller. Jag vill ha dem på ett sätt, men min kunskap och ekonomi tillåter inte det.
Så här får det bli! Jag skriver mina böcker efter min förmåga för mitt eget nöjes skull. För att jag tycker det är kul!
Jag har skrivit barnboken som jag pratat om i flera år. Den är tryckt och klar. Jag har frågat några om hjälp under åren med barnboken men ingen har varit intresserade av att hjälpa mig!
Det hände något viktigt för ett tag sedan och då blev boken klar till slut på bara några få dagar. Inte perfekt men skriven och bort given med gott hjärta och kärlek i en alldeles speciell situation till en alldeles speciell person. En älskad person!
Det blir lika med målningen. För mitt eget nöjes skull! Det ska vara kul och kännas bra i själen!
Nu måste jag få skriva av mig lite.
Jag är ju ingen ungdom längre så jag tänkte skänka bort lite av den konst jag gjort genom åren. Men jag måste ju påstå att jag fick ett bryskt uppvaknande.
Jag har funnits med på Kulturförvaltningen, Region Stockholm i många år. Ibland söker de konstnärer för uppdrag. Jag har aldrig sökt eftersom jag inte är yrkeskonstnär. Det kom ett mail från dem att de sökte konstnärer för ett uppdrag, sedan kom det ett till att de nu höll på att utse några som ansökt till uppdraget.
Jag hade ju inte gjort det men verkligen önskat att få kladda på de sjukhusväggar som det gällde.
Men jag skickade iväg ett mail i alla fall om att jag skänkte bort fyra av mina tavlor till något annat. Något ställe det behövdes något färggladare på!
Men den gubben gick inte! De tog inte emot gåvor, fanns regler på det utan endast yrkesverksamma konstnärer och det kan jag förstå! Hon gav mig ett tips om att försöka med en vård- eller omsorgsverksamhet på kommunal nivå kanske?
Sagt och gjort! Skrev ett brev till vår egen kommun!
"Mitt hjärta vurmar ju främst för barn. Kan någon få glädje av dessa tavlor så vore de så roligt. Är ni intresserade!? Min tanke är att skänka tavlorna.
Varje tavla mäter ca 125×125 cm" och jag kallar dem för äventyret!
Ett stort livsverk en stor tavla, djävulens snara.
